'ORDNING och REDA
- är det också vackert?'
Brandtal av Marie Dreiman på Arkitekturgalan 2021.
Tre minuters tal på eventet som sändes digitalt.
Texten är något anpassad till skrivet format.
Jag undrar,
hur TRANSPARENT ska världen bli?
Och ARKITEKTUREN?
HUR MÅNGA GLASSKIVOR ska vi sätta upp?
Vad säger det
om VÅR SYN PÅ VÄRLDEN
och vår syn
PÅ OSS SJÄLVA OCH ANDRA?
Jag tycker att när jag rör mig i världen,
den byggda, så
möter jag ofta liksom HALA YTOR
som INTE TAR EMOT MIG.
Jag FÅR INTE FÄSTE,
utan min uppmärksamhet
VÄNDS MOT MIG SJÄLV.
Hur FRAMSTÅR JAG?
I stället för
att se på världen INIFRÅN MIG SJÄLV
TID och RUM är upplöst
Jag menar att det kan kännas så
I MÖTET MED MÅNGA BYGGDA MILJÖER
Man halkar runt i VITA RUM
bland material med PERFEKT FINNISH
utan PATINA och spår av TID
Vad hände med MATERIALITETEN och FÄRGERNA?
Och TEXTURERNA som
TAR EMOT OSS
genom att reta våra sinnen
och GÖR OSS NÄRVARANDE I RUMMET.
Så HUR SKA DET KÄNNAS?
Jag tycker att det är en viktig fråga
ATT STÄLLA
och en viktig fråga ATT BESVARA
när vi utformar miljöer.
HUR SKA DET FUNKA?
De frågan svarar vi alltid på.
Men det räcker inte.
Jag tycker att det är hög tid att stå upp för
DET KONSTNÄRLIGA i vår kompetens
Och ANVÄNDA och UTVECKLA vårt GEHÖR
Genom att UPPMÄRKSAMMA och FÖRUNDRAS
över SINNLIGA ERFARENHETER i vår omgivning.
EGNA upplevelser – PINTEREST kan inte ersätta det
Och att vi MÄRKER SKILLNAD mellan
det VI VERKLIGEN TYCKER OM och det
VI INTE TYCKER OM.
Och använder DEN ERFARENHETEN
när vi utformar miljöer
I Sverige i INGENJÖRSKONSTENS LAND
gillar vi ORDNING OCH REDA.
Det är nästan som en religion.
Men orden är EN DUBBELFÖRSTÄRKNING.
Jag tycker att vi byter ut! Mot
ORDNING OCH POESI.
Där POESI rymmer DET KONSTNÄRLIGA och
TOLKNINGSBARA, det ICKE MÄTBARA
och det IMPERFEKTA.
Som PATINA
För att kunna skapa HÅLLBAR arkitektur
så behöver vi omfamna en NY ESTETIK
som är MER TILLÅTANDE
Som också ger utrymme för
FLER FORMSPRÅK och
FLER NYANSER!